action baby

Nej, mitt tålamod vann över mig. I lördags skickade jag en snap "Lever du" till Den underbara. "Knappt. Du då?" Svarade han. Då hade vi inte hörts nånting. Sen skrev jag att jag låter honom vara för det är uppenbarligen det han vill. "Jag vill prata med dig xxx". 
 
Sedan visade det sig att han hade stark hemlängtan. Det var inte hans grej att festa på festival med mycket folk. Han skulle inte ens gå ut på den där musikfestivalen på lördagen. Oj då. Det var ju inte mig det handlade om. Han orkade inte vara social. Jag hade ju redan hunnit ta bort honom på vän på FB och så. Han såg det och skickade en ny vänförfrågan. Jag var förlåten igen. Sen pratade vi hela kvällen. Både i messengerchatten och på snap. Nästa bump in the road blir ju när och om vi ses igen.Hur underbart det kommer vara och jag kommer stå med mitt frågetecken igen. Jag tar det som det kommer.
 
Annars blev det en händelserik utekväll. Träffade på mitt 5-åriga ex ute. Första gången på 4 år pratade vi. Tidigare har han inte ens kunnat titta på mig. Han har varit så sårad. Och ett par vi umgicks mycket med gifte sig förra året. Nu har det gjort slut. Och jag skrev till min ungdomskärlek. Han svarade.Sen tog jag en ocharmig killes telefonnummer på krogen. Ringde honom på natten. Sen träffade jag på en 51-årig man som jag runkade av i en park en sommarnatt för två år sedan. Och ute fanns en kille, P, som jag nästan var otrogen med mot mitt 5-åriga ex. Kaos. Alltså. Herregud. Den underbara hade frågat varför jag var så ledsen inatt. Det var ju mitt ex. Han var världens bästa. Vi såg djupt i varandras ögon. Vi älskar varann och kommer alltid göra det.
 
Annars? Jo. Himla mysigt att prata med Den underbara. Mysigt att tänka på någon. Och han verkar ju verkligen vilja prata med mig. Han skrek han skulle kunna döda för att få åka hem. Han är lite introvert och klarar inte stora folksamlingar. Helt rimlig anledning till inte höra av sig till mig. Så. NÄR ska vi ses då. To be continued.