A blast from the past

Kan man få något man vill ha? På riktigt? Kan livet vara så vänligt mot mig? Den här killen jag matchade med på Tinder, som jag har gemensamma vänner med, sov hos mig inatt. Han bor i en annan stad och skulle hälsa på sin familj här.  Det blev en spontan hookup.Så vi drack vin, lyssnade och pratade om musik, hade sex.Timmarna bara försvann och kändes så naturligt. Det var så lättsamt. Enkelt att vara med honom.  Sexet. MY GOD! Sjukt bra sex för att vara första gången. Perfekt dick!  Mitt i allt örfilade jag honom och han mig. It was rough. Det var som att vi hoppade fram tre månader i sängvägen. Men jag hade ju mens så det slutade med att jag runkade av honom så han kom.

Åh vad jag kan se mig tycka om honom väldigt mycket. Han är så snäll, klok, snygg. ALLT. Men nu står jag där med det här frågetecknet. Vad nu? Vill han ses igen? Vad tyckte han om mig? När han gick tackade han och sa att det väldigt trevligt och lång kram. Innan det drack vi kaffe. Men killar kan ju tycka något är trevligt men ser det inte mer än så. Trevligt att ses när han var här men inget han vill bygga vidare på eller tycker det är värt. Inte ofta jag verkligen känner att det är en kille som jag kan trivas och ha det bra med. Jag vill umgås med honom. Jag skickade en vän förfrågan på FB till honom. Som en påminnelse. En knuff. Hey. Positiva tankar om dig har jag.  Nu ska jag väl analysera sönder det här hela jävla kvällen. Han är kvar i stan hela helgen. Vill att han kommer över ikväll, vi kan kolla film och knulla sådär fantastiskt skönt igen. Blir kåt på honom bara jag tänker på det.